Moralpoliser och frihet

Det öppna och fria samhället förutsätter varje människas rätt att själv och tillsammans med andra kunna välja, forma och ge uttryck för sin individualitet utan att bli ifrågasatt eller diskriminerad. Så länge de individuella uttrycken inte begränsar andra människors frihet eller strider mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter bör det individuella handlingsutrymmet vara i det närmaste totalt.

En självklarhet, kan tyckas, men i det demokratiska Sverige anno 2008 finns det etablerade motkrafter mot denna enkla princip. En gemensam nämnare hos dessa är att de har en uppsättning bestämda föreställningar om hur människor får vara, hur människor får umgås, hur de får se ut, tala, tänka och handla. Allt som bryter mot moralpolisernas normer och föreställningar betraktas som fel och avvikande och ska på olika sätt fördömas eller tillrättavisas. Det är ett sorgligt förhållningssätt och en inställning som i grunden strider mot själva friheten som idé. Frihet och moraliserande går inte ihop. Frihet och en bestämd uppfattning om hur människor får vara går inte ihop.

I den meningen har de flesta religioner en problematisk relation till det fria och demokratiska samhället. I de flesta trosriktningar finns det nämligen mycket bestämda uppfattningar om hur man får bete sig och hur man får vara. Kärnfamiljen är en sådan föreställning. Synen på homosexualitet och homosexuella likaså. Inom hederskulturer är det föreställningen om oskulden och mödomshinnan som utgör norm och som begränsar friheten för många människor.

Även föreställningar om etnicitet och kultur kan verka begränsande för människors frihet. Att definiera en viss kultur, den svenska, och göra den till norm innebär samtidigt att alla andra kulturella uttryck definieras som icke-normala och avvikande. Normaliseringen av en viss kultur begränsar individens frihet att själv välja. Även svenskarnas frihet begränsas genom att den eventuella möjligheten att kunna byta kultur eller utforma sin egen tas bort.

Detta gäller i stort och smått. En nation som normaliserar en kultur och tar ställning för den tar samtidigt ställning emot andra kulturer. En minoritetskultur i en nation som hindrar sina utövare från att gå över till andra kulturer eller att ingå i majoritetskulturen begår samma övergrepp.

De moraliska och kulturella pekpinnar som bland andra Sverigedemokrater och Kristdemokrater predikar blir till främmande fåglar i det demokratiska lövverket. I princip handlar det om att fördöma alla uttryck som inte stämmer överens med de egna föreställningarna om hur saker och ting bör vara och det förhållningssättet är oförenligt med själva grundvalen för det fria och öppna samhället. Frihet förutsätter ett öppet, ödmjukt och fördomsfritt förhållningssätt till sådant som till en början upplevs som främmande. Fördomen är nog en av frihetens värsta fiender.

Annonser

%d bloggare gillar detta: