Kristantidemokraterna

19 av 21 landsting säger nej till regeringens tvångslag om massprivatiseringar av primärvården. Enbart Stockholms läns landsting säger ja – eftersom det är deras modell som ska tvingas igenom i hela landet. Trots det väljer regeringen att forcera igenom förslaget. Göran Hägglund visar var han står i frågan om det regionala självstyret:

Min uppgift är inte i första hand att glädja landstingspolitiker, utan att se till att vi får en bättre vård”, säger han till tidningen Dagens Medicin.

Så kör regeringen över den regionala och lokala demokratin och avskaffar med sin centralstyrning alla modeller som tillämpas idag, till förmån för en oprövad marknadslösning som dels är kostnadsdrivande och dels omfördelar resurser från områden med stora vårdbehov till områden med små vårdbehov.

Det är en makaber politik på många sätt. Hägglund är en värdig bärare av den borgerliga arrogans som regeringen utstrålar och befäster på det här sättet det demokratiska underskott som Sverige nu har drabbats av. Utredningar slarvas igenom, remisstiderna är korta och besluten ska tas med mycket bristfälliga underlag. Det är inga småsaker som forceras igenom. Genom att åsidosätta de demokratiska processerna skaffar sig regeringen handlingsutrymme för snabba förändringar.

Hägglund har en märklig syn på landstingspolitiker. Citatet ovan avslöjar att socialministern ser en intressemotsättning mellan landstingspolitiker och medborgare. Som om politikerna vill göra vården sämre. Som om politiker vill bestämma över medborgare. Eller som om rikspolitiker vet mer om vård än landstingspolitiker.

Hägglund ger uttryck för ett skrämmande förakt för demokratin. Alla invändningar är totalt ointressanta. Inga argument biter på den kristdemokratiske socialministern, för han vet att han sitter inne med den bästa lösningen. Hägglund vet bättre än majoriteten av alla landstingspolitiker. Därför kan han köra över alla som inte tycker som han. Därför ska han driva igenom ett systemskifte och privatisera primärvården i hela landet – mot landstingspolitikernas vilja – och därmed också mot deras väljares vilja.

Med vilken rätt tvingar företrädaren för ett parti med nästippen över fyraprocentspärren sveriges landstingspolitiker att svika det mandat de fått av sina väljare?

Jag vet inte vad Hägglund har gjort för utfästelser mot de kraftigt växande vårdbolagen, men att deras intressen går före både demokrati och opinion är helt klart. Så vad kristdemokraterna menar med att kalla sig för demokrater blir för mig en gåta. Vad betyder demokrati för en kristdemokrat? Är det liktydigt med kundval och vårdnadsbidrag? Is that it?

Det är tragiskt att se, men ännu mera tragiskt att uppleva för dem som drabbas, att Sverige har fått en regering där de ministrar som ska förvalta välfärden verkar vara helt ointresserade av vad initierade personer har att säga om deras sakområden. När invändningar och sakargument lyfts fram bemöts de av rena rama MUF-retoriken. Det är på den glättiga retoriska ytan som våra ministrar surfar runt medan de låter hela Sverige omstöpas till en kall, borgerlig stat av åsidosatta och ignorerade medborgare.

Annonser

2 svar to “Kristantidemokraterna”

  1. Karl Johansson Says:

    Många ord och lite innehåll…
    Jo, vårdval finns redan i många landsting, och fungerar bra. Halland är väl bästa exemplet. I Stockholm finns också vårdval, som tydligen måste justeras enligt besked från alliansen, men nog fungerar det.

    Ingen har hittills lyckats förklara varför det är fel att makten flyttas från politikern till patienten. En förutsättning för att denna makt ska bli reell, är att den läkare som patienten vill ha också får bedriva sin verksamhet, utan att vara livegen och endast vara hänvisad till landstinget som arbetsgivare. Eller hänvisad att på nåder från politikerna få bedriva sin verksamhet.

    Den enda invändningen av substans verkar vara att landstingspolitikerna måste kunna få planera och få behålla sin makt över människors vardag. För mig är det enkelt; Är det nödvändigt för politikern att ha denna makt, eller kan han lämna tillbaka den till patienten? I det här fallet är det helt uppenbart att det går att lämna över makten till den enskilde, och då ska det göras.

    Landstingspolitikerna är emot förslaget med argumentet att det bryter mot det kommunala självstyret att ha en lagreglering. Många av de landsting som sagt nej är ju i själva verket för vårdval som idé, eftersom de själva jobbar med det.
    Som om det skulle bryta mot kommunala självstyret att lagen reglerar att landstingen faktiskt ska ta in skatt och finansiera sjukvården. Snurrigt…

  2. Martin Says:

    Man ser vad man vill se och tolkar hur man vill. Att saker och ting verkar snurriga kan ibland bero på missuppfattningar och missförstånd. Att en text verkar vara innehållslös kan bero på att man inte har greppat innehållet.

    Jag vet att vårdval finns i många landsting och fungerar bra på sina håll. Så ska det få vara. Om medborgarna i ett län har valt en majoritet som gått till val på att införa en viss typ av vårdval så ska det vara möjligt. Om väljarna har valt en majoritet som har gått till val på att inte genomföra stora privatiseringar av primärvården så ska det vara möjligt. Kommunalt självstyre. Väljarna avgör vilken landstingspolitik som ska gälla. Och politikerna agerar utifrån det mandat de har fått ifrån sina väljare.

    Med regeringens vårdvalsystem måste Halland avskaffa sin variant av vårdval för att istället införa exakt den modell som Hägglund har bestämt. Snacka om att politiker lägger sig i och bestämmer över andra. Halland, som styrs av moderater, säger nej till tvångslagen om vårdval. De värnar sina medborgares valfrihet när det gäller att välja vilken landstingspolitik som ska föras i deras län.

    Föreställningen att politiker bara vill bestämma över människor bygger på ett demokratiförakt som nedvärderar den parlamentariska demokratin, som föraktar den enorma insats som tusentals fritidspolitiker utövar i landet och som fnyser åt länsinvånarnas önskan att kunna vara med och påverka innehållet i den välfärd som de har rätt till.

    En aspekt som ofta glöms bort av sådana demokratiföraktare är att makten knappast flyttas till människor bara för att en vårdcentral eller ett sjukhus förvandlas från att vara offentligt och demokratiskt styrt till att vara privat och styrt av ett investmentbolag i något skatteparadis. Vården är inte en bransch som lämpar sig för marknadsexperiment. ”Kunderna” är människor i behov av vård och ”företagen” blir till oligopol med väldigt förmånliga konkurrensförhållanden. De som tjänar mest på sådana ”valfrihetsreformer” är ägarna till vårdbolagen. Medborgarna får mindre vård för sina skattepengar och vården upphör att fördelas efter behov.

    Inom vården är marknadens valfrihet, möjligheten att ”rösta med fötterna”, inte mycket värd för den som har drabbats av sjukdom eller olycka. Det viktigaste är att få en bra vård i tid och på den punkten, när det gäller att ge akut vård av hög kvalitet till den som är i akut behov av den, ligger Sverige i toppklass i världen.

    Se filmen Sicko så får du en föreställning om vad som händer när borgarnas privatiseringsprojekt har fått blomma ut ordentligt. Valfrihet, visst, men bara för den som har resurser och är i stånd att välja.

    Vård är inte som bilar, båtar eller andra varor. Alla ska ha rätt till den. Då kan den inte fördelas enligt marknadsprinciper.

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: