Det är skönare att slänga än att köpa

Semester. Skräpslängarsäsong. Överfullt på kommunens återvinningscentraler. Folk kommer med kärror i lass efter lass och befriar sig från sina prylar.

Jag är en i mängden. Många lass har det blivit. Nu börjar det bli luftigare hemma. Gamla högar har försvunnit. Utsikten förbättrats. Levnadsutrymmet utökats.

Det är skönt att slänga saker. Själva slängandet känns bra. Att ta tag i gammal bråte och se den krossas mot annat mög i containern. Det är skönt.

Skönare än att köpa saker.

När man köper, handlar, shoppar, så ger det en viss tillfredsställelse, visst. Men det är en förledande njutning. Förgänglig. Varför skulle det annars kännas så bra att slänga grejerna man en gång köpte? Om det vore beständiga relationer man köpte sig till?

Slänga saker är befriande. Det känns befriande.

Alltså, där, på Atletippens avfallsramp. Bland måsar och hyrkärror. Där hände det.

In Statu Nascendi.

Frigörelsens ögonblick.

Där klippte jag navelsträngen till min gamla likriktare. Till en Walkman. Till tonårstidens skrivbord. Till en gammal skivspelare.

Nu är det väck. Nu är jag fri.

Annonser

Ett svar to “Det är skönare att slänga än att köpa”

  1. Att andas i egen takt « (s)andberg Says:

    […] jag (som många andra) befriat mig genom att slänga massa onödiga saker på tippen. Uppsorterat och snyggt. Jag tycker […]

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: