Hetsjakten på sjuka fortsätter

En släkting till mig har fått förmånen att pröva lönebidragsanställning på en bilskrot. Han har haft problem med tinnitus och sömnsvårigheter och fått säga upp sig från sin tidigare anställning på en bullrig fabrik. På skroten är det i och för sig buller, men nu kan han arbeta mer utifrån sina egna förutsättningar. Ibland blir besvären så stora att han måste sjukanmäla sig. Senast han gjorde det hade han legat vaken hela natten med tinnitus och hade en ordentlig huvudvärk av det. Företaget svarade ”Men vi har ju så mycket att göra just nu. Kan du inte komma ändå?”. När han försökte förklara sina besvär ifrågasatte de om han verkligen var tvungen att stanna hemma två dagar för lite huvudvärk.

En annan närstående person arbetstränar på ett mindre hälsoföretag. Även hon var tvungen att sjukanmäla sig, på grund av värk i högerarmen. Dagen innan hade hon gått runt och städat på företaget och överansträngt armen. Att det onda kommer efter är en del av sjukdomsbilden. Det går bra när man håller på, men dagen efter får man ta det lugnt. När hon så gjorde sin sjukanmälan var hälsoföretaget lika oförstående som bilskroten: ”Men du har väl en vänsterarm som du kan använda?”

Från Försäkringskassan möts sjuka människor av samma inställning.
– Jo, visserligen skulle jag kunna klara av att jobba två timmar om dagen, men då orkar jag inte med något annat. Man måste ju kunna klara av hemmet också.
– Om du har svårt med tvätt och städning så kan du ju anlita en städfirma. Man får göra avdrag för det nuförtiden, visste du det?

Att människor blir utnyttjade och ifrågasatta är inget nytt. Så har det alltid varit. Att enskilda företagare agerar utifrån sina ekonomiska intressen är inte heller det något nytt. Och till viss del kan jag faktiskt tycka att det är svårt att klandra dem. Företagare värnar sina verksamheter. Inget konstigt i det.

Politik, däremot, handlar om att agera utifrån ett allmänintresse. Och ibland handlar den om att ta ställning till olika intressen som ställs mot varandra.

I relationen mellan den som blir ifrågasatt och den som ifrågasätter har regeringen tydligt visat vilken sida den står på. Retoriken om utanförskapet börjar klinga falskt, i alla fall för den som befinner sig i utanförskap. Signalen från samhället är entydig: om du inte skärper dig och skaffar dig ett jobb så kommer du att bli fattig.

Innebörden i regeringens förståelse av begreppet utanförskap börjar klarna. Utanförskapet bekämpas genom att människorna som befinner sig i utanförskap bekämpas. Det ska svida för den som inte har ett arbete. Sjukdom och arbetslöshet är ett personligt ansvar: skulden läggs på individen.

Istället för att skapa förutsättningar för att komma igen, den berömda moroten, så ska tillvaron för sjuka och arbetslösa försämras så mycket att den till slut blir ohållbar, piskan. För somliga kan detta fungera – människor har piskats till att arbeta över sin förmåga tidigare i historien. Men för andra leder insatserna till en permanentning av utanförskapet.

Annonser

%d bloggare gillar detta: