Inget krångel med privat

Jag pratade med en av privatiseringsvågens hantlangare. En verksamhetschef som hade fått i uppgift att, som det heter, öka andelen privata utförare inom sitt verksamhetsområde.

– Varför?, frågade jag.
– Det blir effektivare och smidigare för verksamheterna.
– Hur då?
– Mindre direktiv, mindre byråkrati och mindre krångel.
– Vad är det för onödig byråkrati som försvinner? Finns det en massa sådant i de nuvarande verksamheterna? Varför har ni inte tagit bort det tidigare i så fall?
– Nja, nu kan jag inte ge något exempel på rak arm vad det skulle handla om, men vi har i alla fall bilden av att det skulle bli effektivare. Inga krav på brukarråd, större möjligheter att utforma verksamheten efter eget huvud, inte en massa förhandlingar med facket och så vidare.
– Jaha, så ni ska ta bort brukarnas möjligheter till inflytande över verksamheten, sänka kraven på god medicinsk kvalitet och minska de anställdas möjlighet till inflytande över sina arbetsplatser? Blir det bättre då, tycker du?
– Ja, alltså brukarna får ju inflytande genom att de får större valfrihet. Om de inte är nöjda med en verksamhet så kan de alltid välja någon annan.
– Jaha, och då blir det billigare, menar du. Hur vet ni det? Har ni tagit del av erfarenheterna från andra håll där de har genomfört ett motsvarande system? Finns det forskning som visar att det bli billigare?
– Nej, men vi har funderat väldigt mycket på hur ett bra system skulle behöva se ut och det borde bli billigare.
– Är du säker på det?
– Nej, inte säker, men jag tror väldigt starkt på idén. Ju mer jag har funderat desto mer engagemang känner jag för det här.
– Men det är ju en väldigt stor förändring ni håller på med. Tänk om det inte blir som ni har tänkt er?
– Jo, det borde bli bättre och billigare.
– Jag har tittat på andra exempel där man gjort liknande förändringar inom primärvården. Det har blivit dyrare. Och den forskning som finns på området visar att privatiseringar leder till att det blir dyrare. Så tyvärr tror jag inte att det kommer att bli som ni tror. Men jag tar gärna del av era erfarenheter om ni nu nödvändigtvis måste genomföra den här stora förändringen.

Så var den middagskonversationen slut.

Vad som slog mig efteråt var det kusliga i att tjänstemannaorganisationerna i våra demokratiskt styrda organsiationer är politiskt neutrala och utformade för att verkställa den politik som för tillfället har majoritet, oavsett färg. Ena mandatperioden genomför de en socialdemokratisk politik. Nästa mandatperiod kan de verkställa ett borgerligt systemskifte med precis samma entusiasm, helt utan att reflektera över de politiska och sociala konsekvenserna.

Och så säger vi att det ska vara. Tjänstemän som verkställer. Ibland blir vi till och med förbannade om de tänker alltför politiskt eller agerar i enlighet med egna idéer.

Är det verkligen bra när det är så? Och går det att som tjänsteman vara neutral?

Tankarna går återigen till ”Auschwitz och det moderna samhället” av Baumann. Vilka var det som genomförde förintelsen? Var det ondsinta, blodtörstiga nazister? Nej, det var rationella, kalkylerande och politiskt neutrala byråkrater som gjorde hela förintelseprojektet möjligt. Om en majoritet av dessa hade förstått vad de höll på med och istället agerat utifrån någon slags moral hade projektet inte gått att genomföra. Men det kräver alltså att vi tänker och resonerar som människor och inte som organisatoriska kuggar i ett byråkratiskt maskineri.

I fallet ovan handlade det om en tjänsteman som ändå gav intryck av att tro på det hon höll på med. Hon beskrev sitt projekt utifrån en entusiasm som inte är så vanlig i det skrået. Och jag ifrågasatte utifrån mina politiska utgångspunkter. Ett tag kände jag till och med dåligt samvete för hur jag ansatte henne. Det är ju inte hennes uppgift som tjänsteman att stå till svars för sina handlingars politiska implikationer. Hon bara verkställer.

Eller?

Annonser

%d bloggare gillar detta: