Fördärvet – om relativiseringen av vetenskapen

Den som tycker att dokumentären ”fördärvet” är en vinklad svartmålning av Gillberg bör betänka att denne Sveriges frontfigur i neuropsykiatrisk forskning, normbildaren för socialstyrelsens riktlinjer om ADHD och DAMP, trots idoga uppmaningar från reportern, valde att avstå från att medverka i programmet. Om forskningen hade bedrivits på ett vetenskapligt sätt och om Gillberg inte hade något att dölja hade detta varit ett ypperligt tillfälle att rentvå sitt rykte. Detta kan bara tolkas som ett erkännande.

Programmet visar tydligt vilka som har de starkaste argumenten och vilka som bäst förtjänar att få kallas forskare. Om vetenskap går ut på öppenhet, kritik, saklighet och att det bästa argumentet vinner så går Kärfve otvetydigt ut som segrare i den striden.

Även i rättsprocesserna som kringgärdat konflikten är utfallet till Kärfves fördel. Att forskare har rätt att granska andra forskares material är nu definitivt fastställt i lagen. Att Gillberg hade fel och därtill har gjort sig skyldig till lagbrott är också det fastställt bortom allt tvivel. Att hans fru, tillsammans med hans närmsta apologeter, i och med förstörandet av det empiriska källmaterialet brutit mot flera olika lagar, däribland grundlagen, för att skydda Gillberg från vetenskaplig granskning, är minst sagt anmärkningsvärt. Gillberg förlorar också den juridiska striden.

Men kampen om forskningsresurserna har en klar vinnare: Gillberg belönas med sitt största forskningsanslag någonsin. Kärfve söker men får ingenting beviljat.

Slutsatsen av detta blir att det inte kvarstår någon sektor i samhället där det bästa argumentet utgår som vinnare. Inte ens vetenskapen håller fast vid den principen längre.

Min fromma förhoppning är att SVT med detta kan skaka liv i debatten igen och att Gillberg får det straff han förtjänar. Forskningsfusk bör rimligen få till följd att man inte kan fortsätta som forskare. Särskilt om det får till konsekvens att det sker en överdiagnostisering av barn och en patologisering av vissa sociala beteenden.

Annonser

5 svar to “Fördärvet – om relativiseringen av vetenskapen”

  1. Pidde Says:

    Gillberg har ALDRIG krävt Kärfves avsked. Det var öht ingen som tillhörde Gillberggruppen som gjorde det utan Sten Levander. Detta var bara ett av många faktafel i en usel ”dokumentär”, fler radas upp på flera ställen idag, t ex:
    http://www.weirdscience.se
    http://stardustsblogg.blogspot.com/2008/04/smsta-svt-dokumentren-ngonsin.html
    Men bäst belyst är hela affären i Vanna Beckmans genomgrundliga bok ”Strider under hjärnåldern”, måsteläsning om man vill diskutera Gillbergaffären. Här finns precis ALLA fakta på bordet, med källhänvisningar till samtliga dokument. I motsats till den här skräpdokumentären alltså.

  2. BE Says:

    Instämmer med Pidde. Inte ens som icke-insatt går man ju på den där propagandan. Själv blev jag helomvänd när jag faktiskt läste Gillbergs böcker och insåg att han var en djupt engagerad, empatisk och självkritisk forskare, inte alls som den kallhamrade karriärist han utmålats som.

  3. Lars Flemström Says:

    Kärfve är socialog och forskare, som gjort något oerhört enligt svenska förhållanden. Hon har gjort forskarsamhället till forskningsobjekt. Socilogi handlar ju om hur informella faktorer styr processer och ibland tränger ut formella regelsystem. Det är synnerligen förmätet att just forskarsamhället skulle vara undantagen den forskningen. I så fall lever vi under forskningens diktatur. I USA har särskild vetenskapssociologisk forskning drivits parallellt med annan forskning för att utröna i vad mån de forskare, som granskats, har styrts av ovidkommande hänsyn, som snedvridit reslutatet. Detta har bl a förekommit inom närliggande forskningsområden till Gillbergs forskning.

    Kärve har dessutom samarbetat med barnläkaren Leif Elinder, som torde vara en av Sveriges främsta experter på ärftliga barnsjukdomar. Han har alltså haft de bästa förutsättningarna för att göra en medicinsk bedömning av Gillbergs forskning. Jag har själv haft ett 75 minuter långt telefonsamtal med Elinder om den ärtliga faktorn. Jag har själv goda kunskaper i genetik. Elinder hade precis som jag själv reagerat mot den enligt Gillberg höga andelen barn med ADHD och Damp. Denna strider mot lagbundenheten enligt ärftlighetsläran. Förekomsten av dessa diagnoser verkar ha utforskats av Gillberg med sociologiska, och alltså inte medicinska, metoder. Sociologiska metoder är vanliga inom psykiatrin, men är dåliga instrument för diagnosticering av sjukdomar. Medan Elinder alltså är expert inom det medicinsk-gentiska området, är självfallet Kärfve expert på tillämpningen av sociologiska metoder.

    ADHD och damp är ju egentligen inga sjukdomar, utan etiketter på barn med särskilda behov i skolan, vilka kan ha olika orsaker. Det är stor risk att Gillberg, i jakten på berömmelse som en stor forskare (absolut ett sociologiskt intressant fenomen inom forskarsamhället!) har vilselett sig själv p g a bristande kunskaper inom både sociologi och medicinsk genetik.

    Det finns därför anledning att misstänka vetenskapsfusk. Denna misstanke stärks av att Gillberg hindrat Kärfve och Elinder att ta del av hans egen forskning, som ju ligger till grund för Socialstyrelsens föreskrifter. Gillberg har fått anslag ur Allmänna arvsfonden för den fortsatta forskningen, i strid med bestämmelserna för fonden, men efter rekommendation från en tjänsteman på Socialstyrelsen. Gemensamma intressen? Har det funnits ett behov (på icke-medicinska grunder) inom Socialstyrelsen för just de resultat, som Gillberg påstår sig ha gjort?

    Enligt ansökan hade denna forskning godkänts av Etiska nämnden vid Göteborgs universitet. Detta är emellertid lögn. Etiska nämnden har uppgivit att någon sådan ansökan inte ingetts. Därmot finns godkända ansökningar från Gillberg för andra forskningsprojekt. Denna forskning har Gillberg bedrivit i en byggnad inom Göteborgs universitetsområde men fristående från universitet. Detta är ju från början upplagt för att skydda mot insyn.

  4. Pidde Says:

    Hahahaha! Elinder Sveriges främsta expert på ärftliga barnsjukdomar? Var har du fått det ifrån??? Han är inte ens forskare. Peka på ett enda dokument som utnämner Elinder till någon som helst sorts ”expert”, tack…
    Gillberg däremot har nyligen fått en ny stark professur i London och räknas där som en av världens främsta neuropsykiatriska forskare. Ett tips: läs världens ledande forskningsmedicinska tidskrift British Medical Journal, sök på ”Gillberg”, och du kanske börjar få ett hum om vilken superblåsning du gått på.
    Mer fel: Gillbergs forskning ligger inte till grund för Socialstyrelsens rapport – har du ens LÄST den? Den hänvisar självfallet till konsensus inom hela det internationella forskarsamhället.

  5. Lars Flemström Says:

    Svar till Pidde:
    Jag har läst handlingarna hos Allmänna arvsfonden om Gillbergs ansökan inklusive Socialstyrelsens yttrande. Jag har även talat med handläggaren på Allmänna arvsfonden och frågat hur bidraget till Gillberg överensstämmer med lagens bestämmelser om bidrag ur fonden. Gissa vilkegt svar jag fick! Handläggaren hänvisade till Socialstyrelsens yttrande! Du tror kanske att det handlade om en gedigen utredning? Visst inte! Det var några handskrivna rader i marginalen. Det gällde 18 miljnoner under tre år. Till resten av Gillberg-skandaler kommer så detta.

    Slutligen: Är man inte expert på sjukdomar om man är behandlande läkare? Nämn en enda verklig, icke påhittad, sjukdom som Gillberg är expert på! Forskare… Genom att förstöra materialet har han ju hindrat inte bara Kärfve och Elinder att ta del av det, utan även andra forskare! Det är lätt att bluffa sig till anseende som forskare, om ingen granskar materialet.

    Och slutligen: Konsensus?

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: