Om hedersvåld

I veckan var jag på en föreläsning med Hanna Cinthio som handlade om hedersrelaterat våld. Enligt Hanna finns det flera viktiga skillnader mellan ”våld i nära relationer” och hedersrelaterat våld. Det senare har följande karaktäristik:

– Det är ett kollektivt våld. Förtrycket kommer från en grupp som bär på och agerar utifrån ett normsystem. Gruppen anser sig gemensamt ha rätt att förtrycka, vilket ger våldet legitimitet och acceptans.

– Våldet är könsöverskridande. Det drabbar både kvinnor och män – men på olika sätt. Det drabbar oftare kvinnor, men det kan vara tungt också för pojken/mannen som tvingas verkställa hederskulturens förväntningar. I den förtryckande strukturen finns både kvinnor och män, även om män tenderar att ha de överordnade positionerna.

– Det hedersrelaterade våldet är gränsöverskridande. Transnationellt. Det hänger samman i en släkt som kan vara geografiskt utspridd. Nationell lagstiftning mot till exempel könsstympning kan hanteras genom att man flyttar personen och begår brottet på en annan plats.

– Våldet är också institutionaliserat. Det grundar sig inte i svartsjuka och det är inte spontant. Våldshandlingen utförs inte i affekt. Den är planerad och initialiserad. Kollektivet beslutar om bestraffningen. Ofta kan det gå lång tid mellan beslut och verkställande. Ibland utses förövaren på rationell grund. Till exempel kan det vara bättre om en minderårig begår brottet eftersom det renderar lägre straff än om en äldre släkting får uppdraget. Det kan alltså vara ett uppdrag man får mot sin vilja.

– Våldet är inte bara en våldshandling, utan också en kommunikation. Budskapet är tydligt ”Det här är vad som händer om du inte följer våra normer”.

Hanna gav en både utförlig och nyanserad bild av problematiken, men också en hel del förslag till hur det går att förhålla sig till den.

För min egen del gör jag följande korta reflektioner:

– Hederskultur kan ta sig många olika uttryck, men i de fall där den bryter mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter ska den motverkas och fördömas.

– Detta fördömande omfattar alla former av hederskultur, oavsett etnisk och religiös grund. Vi ska komma ihåg att detta inte är något som enbart förekommer hos så kallade ”utomeuropeiska invandrare”. Vår hederliga svenska bondekultur har många gemensamma drag med hederskulturen.

– Man kan inte utgå ifrån att alla personer med utländsk härkomst omfattas av hederskulturen. Många fördömer den.

– Vad som ska fördömas är de kulturella uttryck som bryter mot mänskliga rättigheter, inte personer som ingår i vad som kan kallas hederskultur.

– Hederskulturen har många positiva inslag som har att göra med sammanhållning, stöd och gemenskap. Det är när dessa positiva sidor villkoras mot total lojalitet och lydnad som avarterna uppträder.

Hederskultur är alltså ett kollektivt normsystem som bärs upp av många individer. Att acceptera våldsuttryck med hänvisning till att de är kulturellt betingade är inte befrämjande för demokratin och de mänskliga rättigheterna. Tvärtom innebär det en omvänd rasism när samhället avstår från att ge stöd och hjälp åt dem som blir utsatta för hederskulturens förtryck.

Det är aldrig rasism att stå upp för mänskliga rättigheter. Dessa paragrafer står över alla kulturer, alla familjetraditioner, alla religioner och alla ideologier.

Annonser

8 svar to “Om hedersvåld”

  1. Lars Flemström Says:

    För ett par veckor sedan klagade Robert Boström på att ingen vill ta debatten med sd. Det är ju ett bra sätt att undvika sakfrågan, det som debatten skulle handla om. Robert har redan glömt att jag försvarade sd:s assimilaltionspolitik i NA:s spalter mot flera politiska motståndare, som tog debatten. Robert kanske inte känner till den privata debatten mellan mig och Martin Lind (som Martin gärna får publicera) förra sommaren, och som gav en öppning till en dialog.

    Vem vill ta debatt med kuppmakare, som inte låtsas om sin företrädares insatser, och misslyckas med både problembeskrivning och att formulera lösningar? Robert klagar på att ”integrationen har misslyckats”. Då låter Robert som en snäll gammal sosse (kommunalrådet Göran Johansson i Göteborg), som faktiskt har presterat en mycket skarpare problembeskrivning. Konsten är ju att vara skarp i sina formuleringar utan att hemfalla åt Kronlids rasistiska schabloner om olika ”nationalkaraktärer”.

    Integrationen har alltså ”misslyckats”. På vilket sätt då? Är det fel på invandrarna (gener, kultur eller religion?) eller rentav svenskarnà? Är integration någonting i sig bra, som riksdagspartierna har misslycksats med skulle fungera med kronlidska moralpredikningar från riksdagens talarstol (Då sitter invandrarna sitter vid radion och lär sig ”luthersk arbetsmoral”?) Eller är integrationen i sig ett omöjligt projekt. I så fall, ut med språket! Vad ska vi ha i stället för ingeration? Läs partiprogrammet! Ordet assimilation har oförskyllt kommit att beteckna något dåligt. Det FINNS skrämmande historiska exempel på tvångsassimilation – som bl a givit upphov till flyktingströmmar till Sverige (syrianerna).

    Alternativet till integration är naturligtvis en varsam assimilationspolitik, som innebär att invandrarnas spontana assimilation uppmuntras. Tvångsassimilation har historiskt alltid lett till att de som skulle assimileras borrat sig fast – ibland rent fanatiskt – i sin egen särart.

    Vi kan diskutera hedersvåldet ur det perspektivet. Vägen har två diken. Å ena sidan en integrationspolitik utan några normer alls, där alla handlingar kallas ”kultur” och alla ”kulturyttringar” är lika bra. När värdlandet inte vågar säga ifrån, gör invandrarna det själva. Å andra sidan en tvångsassimilation, som väcker motstånd.

    Hedervåldet kan inte associeras till det gamla svenska bondesamhället. Håller inte med Martin på den punkten. Däremot har Martin förstås bra i att det är kollektivt och handlar om sammanhållning, något som i sig är bra. Könsstympning är förvisso en form av våld, men inte jämförbart med mord på sina döttrar eller systrar.

    Könsstympning praktiseras allmänt i vissa muslimska länder, medan hedersmorden är ovanliga även i de folkgrupper, där det förekommer. Det är en kriminell handling, där gärningsmannen TROR SIG HA kollektivets stöd. Könsstymparen HAR kollektivets stöd. Men stödet har sjunkit markant i Egypten på bara ett halvår i Egypten. Så lönge har känsstympning på flickor – en mångtusenårig tradition – varit förbjuden i Egypten.

    Det förekommer att invandrare hävdar sin särart genom att hålla fast vid seder, som kommit ur bruk i hemlandet. Kommer könsstympningarna att öka i Sverige, när de förbjuds i muslimländerna?

    Bland invandrarna finns nationella minoriteter, som under århundraden har saknat lagens skydd i hemlandet, och följaktligen i stor utanför lagen i viss utsträckning även i Sverige.

    Etniska grupper, som hålls samman av en gemensam religion tenderar när de sekulariseras att överbetona de icke-religiösa kulturdragen. Det kan faktiskt vara lättare för en troende att anpassa sig till den svenska kulturen, om han bara får ha sin religion i fred.

    En varsam assimilationspolitik, som inte väcker motstånd, är ett projekt som omfattar flera generationer. Ifråga om kriminella handlingar kan vi inte vänta på det. Det svenska samhället måste våga ställa krav på omedelbar anpassning till våra lagar. Sedan har vi problemen som Göran Johansson, men inte Robert Boström, vågar tala om i klartext. Och det är friktionerna mellan de olika folkgrupperna i främst de invandrartäta statsdelarna.

    Här behövs problemdefinitioner på demokratisk grund och med respekt för allas lika människovärde, samt förslag till lösningar som är lagliga och acceptabla i ett demokratiskt samhälle. Och detta är en utmaning för socialdemokratin. Jag skulle gärna skriva mer om problemdefinitioner, men tiden räcker inte nu.

  2. Martin Says:

    Assimilation är en mycket problematisk väg. Två problem:

    1. Assimilation betyder likriktning. Alla ska vara lika. Inga skillnader accepteras. Därmed begränsas människors frihet att välja sina egna kulturella uttryck. Dessa begränsningar är oförenliga med FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

    2. Assimilation innebär likriktning i relation till en given norm. Hur ser denna norm ut? (vad är svenskt?) Upprättandet av normen innebär att alla mäts och värderas i relation till denna mall, istället för i relation till sig själva. Människor styrs därmed till att agera och tänka så som det förväntas av dem, inte så som de själva vill vara eller ens som de själva är.

    Assimilation innebär ofrihet. Den begränsar människan. Därför hör den inte hemma i ett demokratiskt samhälle.

    När det gäller debatt eller inte med Sverigedemokrater håller jag med Lars om att det kan vara problematiskt. Det är svårt att debattera med någon som både ljuger och bryter mot debattens förväntningar på saklighet. Kronlids förvrängningar om tandvårdstaxan för asylsökande är ett exempel. Påhittade siffror om invandringens kostnader ett annat. Varje debatt mot en människa som medvetet står och kastar ur sig osanningar är dömd att misslyckas. Det går inte att ”vinna” mot någon som inte följer reglerna.

  3. Lars Flemström Says:

    Detta var ett av ämnena för den privata debatten mellan mig och Martin i somras. Konstaterar nu bara att Martin och jag har olika definitioner av ordet assimilation. Assimilation, enligt Martins defintion, vill inte jag heller ha. Skillnader finns ju även hos majoritetsfolket, och måste accepteras. Flera ordböcker skriver att assmiliation och integration är synonymer. Detta är inte riktigt sant. Men båda begreppen täcker in fält av skiftande betydelser, som är delvis överlappande.

  4. Martin Lind Says:

    Jag utgår från den definition som finns på hemsidan ”Sverige mot rasism” (http://www.sverigemotrasism.nu/templates/svNormal____2536.asp). Men wikipedias definition fungerar bra som en förkortad variant:

    ”Assimilation är den process som innebär att något omvandlas till att ha större likhet med eller helt införlivas med något annat.”

    Likriktning alltså. Precis som jag skrev ovan.

    Integration är något annat.

    Fortfarande har jag svårt att förstå hur likriktning kan vara förenligt med FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

  5. Lars Flemström Says:

    En butikskedja som heter Teknik-magasinet skriver i sin reklam att deras produkter är ”grymma”. Eftersom vanliga ord har skiftat betydelse, ibland till motsatsen mot ursprunglig betydelse, under min livstid, använder jag mitt eget språksinne som jag jämför med ordböcker. Det finns ordböcker av skiftande kvalitet.

    Det är helt klart att ordet integration ibland används i betydelsen assimilation, särskilt när det är fråga om att avhjälpa invandrares utanförskap.

    Är det bra eller dåligt för de andra partierna att låta sd ha monopol på ordet assimilation?

    Jag har ganska länge roat mig med att undersöka ords etymologiska betydelse. Ett intressant ord därvidlag är ordet främlingsfientlig, vilkett etymologiska betydelse är att vilja skada någon som tillhör ett annat hus (med bibetydelse by, socken, landskap, etc.) Om ett barn miste sina föräldrar, blev barnet en främling i sin egen by, eftersom barnet inte längre tillhörde något hus (föräldrahem) i byn. Man lägger märke till dels att främlingsfientlig var ett starkt ord, det räckte inte med att känna aversion mot någon utan verkligen vilja att skada, dels att alla som inte tillhörde de närmaste var främlingar. Främlingen kan ha vilken hudfärg som helst, även vit.

    Jag har ett starkt engagemang för människor som är förtryckta i vårt samhälle, oavsett om de tillhör den svenska ursprungsbefolkningen eller är invandrare.

  6. Martin Lind Says:

    Jag misstror inte ditt engagemang för utsatta människor, Lars. Men ordet och begreppet assimilation, enligt vedertagna definitioner, innebär i sociologisk mening individens anpassning till en bestämd norm. Jag har argumenterat för på vilket sätt begreppet är problematiskt, ställt i relation till FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

    Att en person som känner engagemang för förtryckta människor samtidigt är anhängare av assimilation blir motsägelsefullt, sett ur mitt perspektiv. Assimilationskravet är ju en form av förtryck.

    Jag tycker att dina exempel är både intressanta och belysande. När det gäller främlingsfientlighet håller jag med om att det inte enbart behöver handla om hudfärg, utan det handlar om att ha en fientlig inställning till sådant som är främmande, som man själv inte känner till. Sedan finns det andra, liknande företeelser. Intolerans och främlingsrädsla till exempel.

    Min analys av assimilationsbegreppet hamnar i slutsatsen att det ofta används för främlingsfientliga syften. Det handlar om att utplåna det som är främmande genom att avkräva individuell anpassning till det som är känt. Sverigedemokraterna slingrar sig ur rasiststämpeln genom att införa en distinktion mellan person och kultur. Alla personer är välkomna, bara de assimilerar sig. Det är förvisso en annan ståndpunkt än rasismens, där detta inte är möjligt. Men fortfarande är assimilationen ett övergrepp på individens religionsfrihet, yttrandefrihet och rätt att slippa bli diskriminerad.

  7. Lars Flemström Says:

    Du skriver själv att ”begreppet assimilation, enligt vedertagna definitioner, innebär i sociologisk mening…” Jag ifrågasätter inte att du har rätt, i socilologisk mening. Jag har också läst en del sociologi, men det var länge sedan. Jag minns inte att ordet assimilation ens förekom, däremot något som hette socialisation (om jag minns rätt), som kan förklaras med (citat ur ditt inlägg) ”ndividens anpassning till en bestämd norm.” (Eller normsystem).

    Man kan väl då säga att individernas socialisation, som sker huvudsakligen under uppväxtåren, är grunden för gruppens assimilation – vilket gör assmilationen till en process över flera (minst två) generationer.
    Vanligen är det då minoriteten som assimileras, men historiskt finns även exempel på motsatsen.

    Du skriver vidare ”Min analys av assimilationsbegreppet hamnar i slutsatsen att det ofta används för främlingsfientliga syften.” Ja, men frågan är ju främlingsfienliga krafter ska ges monopol på detta begrepp, som av den stora allmänheten inte torde uppfattas som särskilt negativt, utan snarare neutralt.

    Uteslutningen av mig ur sd tyder på att sd inte vill driva en assimilationspolitik, som kan accepteras i ett demokratiskt samhälle, och hade kunnat få stöd från en bredare allmänhet. De andra partierna har nu chansen att de har problemdefintionerna och lösningarna, oavsett vad de vill kalla sina lösningar – om assimilationsbegreppet nu skulle ha en alltför negativ belastning.

    Jag hinner inte skriva mer nu. Anledningen till att jag gick med i kd, var deras tal om alla människors lika människovärde. I själva verket finns en djup åsiktsgemenskap i denna fråga mellan missionärssonen David Kronlid och ledande kd-are här i länet, som enligt olika källor hjälpt Kronlid att bli av med mig – enligt deras mening oomvänd syndare.

  8. Lars Flemström Says:

    Individens socialisation till gruppen normsystem innebär inte endast att avstå från att begå brott (små barn tänker öht inte som jurister), utan om en mer känslomässig uppfattning om rätt och fel samt och andra slag av värdeomdömen.

    Mot detta står Hägerströms värdenihilism och rättspositivism, som förnekar att det objektivt sett finns något som är rätt eller fel: Lagen ska vara ett uttryck för statens vilja.

    För lagstiftaren är lagen bara ett av många sätt att genomdriva statens vilja. I ett demokratiskt samhälle tillåter staten mycket, som det / de statsbärande partierna ogillar. Synen på utövad homosexualitet har förändrats från kriminalisering till sjukförklaring av homosexuella och nu uppmuntran. Omvänt var pastor Green nära att åka i fängesle för en predikan som inte hade varit det minsta kontroversiell för bara 20 år sedan.

    Det finns alltså en gråzon av handlingar och ”kulturyttringar” mellan det som lagstiftaren anser nödvändigt att kriminalisera, och det som lagstiftaren anser bör uppmuntras. Om vi då ser hedersmordet som en yttersta konsekvens av familjens självtagna bestämmanderätt över i första hand sina döttrar, hur ser vi då på utfrysning ur familjegemenskapen? Eller i lindriga fall ett svagt ogillande av att dottern vill gifta sig med en svensk man?

    Vågar vi hävda det svenska normsystemet (och i så fall vilket svenskt normsystem?) som ett rättesnöre som alla boende här i landet BÖR följa, åtminstone i umgänget med svenskar? Eller är det tvärtom den svenska minoriteten i invandrartäta områden som ska anpassa sig till den dominerande gruppen inom majoriteten?

    Till sd:s absolut kärnväljare hör unga män, som har har umgåtts med unga invandrarkvinnor, tills det har upptäckts av hennes släkingar som satt stopp för det hela. Dessa unga män drabbas trefalt av: olyckligt kära, utpekade som en sämre sort av hennes släktingar och stämlpade som rasister av det egna folkslagets elit – som dessutom slår dövörat till och förnekar att kvinnoförtyck förekommer bland invandrare, när de vill kämpa för invandrarkvinnors rättigheter. Inom sd har jag träffat unga män, som har barn med invandrarkvinnor, och i något fall t o m tilldömts vårdnaden av de gemensamma barnen.

    Det går inte att ”informera” bort problemen! Ofta ligger ju lösningarna i problemdefinitionen. Om de andra partierna, som Göran Johansson nu har gjort, erkänner och definierar problemen och anvisar lösningar som kan accepteras i ett demokratiskt samhälle, kommer sd att trängas mot ytterkanten och radikaliseras. Jag har själv goda kunskaper om människorätt, och hade med lätthet kunnat tillbakavisa de hänvisningar till FN-konventioner, som ofta görs av sd: motståndare. Jag vill därför tipsa Martin att titta lite närmare vad som sägs i Europarådskonventionen och dess tilläggsprotokoll.

    Minoriters rättigheter till sin kultur och sitt språk anges i Europarådets ramkonvention om nationella minoriteter och landsdelsspråk, implementerad i svensk lag 1997 av statsrådet Ulrika Messing, s. Konventionen (och den svenska lagen) gäller inte för de stora invandrargrupper som kommit under senare tid. Som nationella minoriteter räknas helt klart de, som kommit före industrialiseringen, och behållit sitt språk eller kultur.

    Under NA-debatten om assimilation eller integration tog jag nog en pöäng på att mina motståndare faktiskt angrep sina egna partiers politik, som riksdagen redan har beslutat. Det skulle bli ett veritabelt Babels torn om varje invandrarspråk skulle jämställas med svenskan!

    I vems intresse ska varje invandrarkultur bevaras? Det kan handla om enskilda individers identitet och livsluft, men det kan också vara ett kulturpolitiskt syfte, att varje ”kultur” är värdefull iofs – även om den inte längre bärs upp av levande människor. Bägge motiven ligger bakom ramkonventionen, vilket gör den problematisk om den skulle utvidgas till att omfatta alla invandrargrupper.

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: