Om vad vi ska utbilda till

Vi har precis haft möte med s-föreningen. Skolfrågorna kom upp. Det är märkligt hur skolpolitiken har blivit det enda politikområdet där vi helt bortser ifrån vad forskningen säger för att istället låta fördomar och dressyrlogik styra innehållet. Låt mig göra en liten utvikning.

Nu är jag inte skolpolitiker och jag har försökt undvika att engagera mig för mycket inom det området. Framförallt beror det på att skolområdet är väldigt stort och komplicerat och att det kräver en hel del tid och engagemang av den som vill kunna säga något klokt om det. Många säger mycket klokt, men tyvärr är det inte de klokaste som leder debatten. Jag tror jag vet varför.

Det är som Clintan sa en gång:
– Opinions are like assholes – everybody’s got one.

Och när det gäller skolan har alla verkligen en uppfattning. Den uppfattningen har i allmänhet två källor.
1. Egna erfarenheter av skolan och
2. Medias (och folkpartiets) bild av skolan

Den egna bilden av skolan är för de flesta svenskar ganska gammal. De allra flesta av oss gick i skolan för ganska länge sedan. Vår bild av skolan återspeglar en skola anpassad efter samhället som det såg ut då. Idag ser samhället helt annorlunda ut. Arbetslivet är annorlunda. Det sociala livet är annorlunda. Kunskapskraven är annorlunda.

Allt är annorlunda.

Därför blir det helt fel när folk i allmänhet tycker att det allra bästa vore om man införde samma disciplin, samma kunskapssyn, samma tester och samma betygssystem som vi hade på femtio- eller sextiotalet – för då gick jag i skolan och då hade vi minsann ordning och reda!

– Till skillnad från hur det är nu!

Och hur det är nu – det talar folkpartiet och media om för oss. Flummigt, stökigt, ingen ordning och reda, ingen respekt för någon eller något, misshandel, glåpord och tillmälen, mobbing, droger och övergrepp. Och framförallt ingen kunskap. ”Eleverna lär sig ju inget nuförtiden.”

Hur sann den här bilden är verkar få vara intresserade av. Bilden passar liksom in, och då köper vi den. Att jämförelser och undersökningar visar upp andra, mer positiva sidor, det är inte lika intressant.

– För vi älskar att klaga på skolan!

Då undrar jag bara en sak. Vad fick vi lära oss förr i tiden? Vilken nytta har man idag av att lära sig lilla katekesen utantill? Stå i raka led? Vara tyst och lyda order? Tänka rationellt och byråkratiskt? Jobba på fasta tider? Hålla sig inom sin avgränsning?

Ärligt talat, vem vill anställa en sådan idiot?

Nej, vad det gäller är att se vilka förmågor som ger framgång i tjugohundratalets Sverige. Idag gäller följande:

– Du ska kunna kommunicera
– Du ska ha tillgång till och kunna utveckla nätverk
– Du ska greppa koncept och sammanhang
– Du ska kunna sätta dig in i och förstå komplexa och sammansatta problem
– Du ska vara värderingsstyrd

Grejar man inte det här så är man rökt i dagens arbetsliv. Dessutom får man svårigheter i det sociala livet och i kontakter med samhället överhuvudtaget. De som har lärt sig detta har gått den långa vägen. Lärt om efter skolan. Omprövat sina gamla kunskaper. Utvecklats.

Nu är frågan vad vi vill utbilda våra barn till. Ska de bli hantlangare i ett samhällssystem som inte längre finns (mot att de sitter still i bänken och håller käft) eller vill vi ha dynamiska och delaktiga samhällsaktörer som greppar vad det handlar om?

Och om vi vill ha det senare – vilken skolpolitik är mest lämpad för det?

Annonser

2 svar to “Om vad vi ska utbilda till”

  1. Joakim Larsson Says:

    Tja, jag är ju själv lärare och ser skolans verklighet varje dag. Jag är övertygad om att mer ordning i skolan vore önskvärt.

  2. Martin Says:

    På den punkten är vi nog överens. Om du med ordning menar en bra arbetsmiljö för eleverna.

    Frågan är väl om ordning är det enda som är viktigt i skolan, eller om den dessutom ska ha till uppgift att rusta barnen för framtiden.

    Min övertygelse är att intressanta lektioner och adekvata pedagogiska metoder ger ordning. Huvuduppgiften är utbildning.

    Jag har jobbat som lärarvikarie på högstadiet. Givet katederundervisningsmetoden gick en stor del av tiden åt till att hålla ordning. Undervisning blev övervakning. Den mesta tiden gick åt till att få de mest oroliga eleverna att sitta still. Helt orimligt, tyckte jag.

    Jag fick möjlighet att testa en annan undervisningsmetod (vars detaljer jag avstår från att utveckla här) som gav helt andra resultat. Eleverna engagerade sig och koncentrerade sig på vad vi gjorde och därmed skapades de förutsättningar för inlärning som inte fanns i katederundervisningen.

    Björklunds katederdisciplin bygger på en förlegad skolsyn. Den vinner gehör hos grupper som ser tillbaks på sin egen skoltid istället för att blicka framåt mot de förutsättningar som gäller i dagens samhälle och i framtiden.

    Och som jag utveckar i ett annat inlägg ger inte den gamla skolsynen förutsättningar för att klara universitetsstudier.

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: