Beatrice, Beatrice

Nu vill Beatrice Ask höja straffsatsen för mord.

Varför då?

Jo, därför att hon vill det.

Kriminologerna kliar sig i huvudet. Är det för att folk ska tänka till en extra gång innan de begår ett mord? På den punkten visar alla internationella jämförelser och historiska undersökningar att en höjning av straffsatsen inte har någon som helst avskräckande effekt. Mördare mördar ändå.

Det är alltså inte några preventiva skäl som ligger bakom. Snarare handlar det om att straffet ska vara ”kännbart”. Skitsamma om mördaren mördar igen, bara han eller hon har fått ett ordentligt straff. Så att Beatrice blir nöjd. Inte för att det svider i skinnet på den som blir pryglad, utan därför att det känns bra för den som pryglar.

Så kan det låta, när Sverige har fått en justitieminister som inte kan något om vare sig brottsprevention eller juridik. En minister som tänker som folk tänker mest. Som en mobb, ungefär. Eller hur var det någon sa: individer är smarta, folksamlingar är dumma. En minister som tänker som en folksamling. Det, ni.

Men så ser det ju ut i den borgerliga ministertillsättningslogiken. Inte en siffra rätt. Vem ska bli justitieminister? Absolut inte en jurist i alla fall.

Vem ska hålla i finanserna? Ta någon SPOCK-typ i total avsaknad av empati.

Socialminister? Tja, varför inte någon som säger ”fastighetsskatt” så fort någon petar honom i magen?

Kulturminister? Vi börjar med någon som inte har betalt TV-licensen. Sedan får det väl rulla på.

Försvarsminister? Några vapenvägrare i församlingen?

Utbildningsminister? Här skulle det däremot passa bra med en major.

Arbetsmarknadsminister? Ta någon som fifflat med sin CV.

Sådär, en perfekt soppa för det moderata systemskiftet.

Annonser

%d bloggare gillar detta: