Borgerlig dialektik

Äntligen får kd igenom sitt efterlängtade vårdnadsbidrag! Nu kan Hägglund andas ut och luta sig tillbaka. Eller som någon sa: ”det är fullbordat”.

Vårdnadsbidraget är en bra illustration av den politiska eklekticism som har vuxit fram inom alliansen. Alla partier får vad de vill ha. När folkpartiet kritiserar vårdnadsbidraget för vad det är, alltså ett hemmafrubidrag, får man ett eget köttben slängt till sig: en jämställdhetsbonus.

Och att nystartsjobben till största delen tillfaller unga män kompenseras genom att strö resurser över jämställdhetsområdet. Den ena reformen tar ut den andra, men eftersom alla får igenom sina hjärtefrågor så blir alla också nöjda.

Ett politiskt tivoli kan man kalla det för. Det man förlorar på gungorna tar man in på karusellerna. Hur utfallet blir i slutänden är det ingen som bryr sig om, i sann liberal snuttifieringsanda. Som att gräva en grop bara för att senare täppa igen den. Eller varför inte: borgerlig dialektik. Tes-antites-tes-antites-tes-antites i en oändlig pendelrörelse.

Påminner mig om Tom Lehrers träffsäkra porträtt av raketforskaren Werner von Braun:

Once ze rockets go up, who cares where zey come down?
That’s not my department’ says Werner von Braun.

Annonser

%d bloggare gillar detta: