Fetma

Nu har forskningen hittat fetma-genen. Samtidigt har man kommit fram till att operationer är den enda fungerande behandlingen mot fetma.

Om det är så kan man undra varför fetman har ökat så kraftigt på senare tid. Har antalet operationer minskat? Eller har den rika delen av mänskligheten drabbats av någon slags kollektiv mutation?

Det är lite beklämmande när också nyhetsrapporteringen väljer att helt bortse från fetmans sociala orsaker.

Annonser

3 svar to “Fetma”

  1. ullissandberg Says:

    En fundering som inte var producerad utifrån just det här inlägget (men även kan kopplas hir om man så vill).

    Du som både har gedigen sociologibakgrund och stort intresse kanske har kommit lite längre i funderingarna:

    Vi pratar om ”arbetarklass”, men det är klart att den ”klassbeteckningen” blir mer och mer komplex att använda sig av. Vi menar ju inte att kvinnan med F-skattsedel som jobbar med att städa hemma hos någon annan är mindre ”arbetarklass”. Kanske är det helt enkelt så att klassbegreppet i helhet är svårt att använda – men samtidigt ger begreppet ”medelklass” frotfarande en hyfsat relevant bild.

    Och egentligen skiter jag i om vi använder ”klassbegrepp” överhuvud taget – men samtidigt behövs bra ord för snedfördelningen av makt i samhället. Ord som visualiserar de systematiska orättvisor som finns idag.

    Jag gissar som sagt att du kanske har tänkt detta några varv längre än mig – i så fall får du gärna dela med dig!

  2. Martin Says:

    Tjenare!

    Trevligt att du rör dig i den här sortens funderingar!

    Det finns många definitioner av klass och jag kan hålla med dig om att begreppet har en associativ belastning som manar till försiktighet när man använder det. Inte desto mindre tycker jag att det marxska klassbegreppet är utomordentligt användbart av analytiska skäl. Det hjälper till att förstå och förklara samhällets underliggande strukturer. Det synliggör snedfördelningen av makt i samhället och ”visualiserar de systematiska orättvisor som finns idag”. Därför kan jag tycka att det är lite förhastat att ”skita i” klassbegreppet. Det är ett centralt begrepp. Men kalla det gärna för något annat.

    Enligt min förståelse av klassbegreppet är kvinnan med f-skattsedel som jobbar hemma hos någon annan inte mindre arbetarklass än pigan. Hon säljer det enda hon äger, det vill säga sin arbetskraft. Men den som köper tjänsterna är inte kapitalist eftersom tjänsterna används som bruksvärden.

    Kapitalisten köper, som bekant, arbetskraft inte för att själv konsumera den, utan för att sälja den vidare till ett högre pris än vad kapitalisten betalat. Mervärdet, du vet. Att vara kapitalist innebär att köpa andras arbete och själv berika sig på mervärdet. Därför kan en egenföretagare aldrig vara kapitalist eftersom hon eller han arbetar åt sig själv eller närmare bestämt lever av sitt eget arbete, inte av någon annans.

    ”Arbetarklass” handlar i grunden om positionen i produktionssystemet. LIte förenklat är arbetare en person som säljer sin arbetskraft till någon annan mot en betalning som understiger arbetskraftens värde. Sociologiskt tillkommer dock en rad andra aspekter eller dimensioner. Utbildningsnivå, levnadsstandard, levnadsvanor, fysisk och mental hälsa är några statistiskt mätbara indikatorer som brukar variera med klasstillhörigheten. Med andra typer av undersökningar kan man också identifiera vissa kulturella uttryck som är klasspecifika. Även fritidsintressen, samtalsämnen och konsumtionsmönster hänger samman med klasstillhörighet.

    I den bredare samhällsanalysen kan man komma in på relationen mellan klasserna – motsatsförhållandet mellan olika klassintressen och klasskampens betydelse som drivkraft i en del av samhällets utvecklingstendenser.

    När jag diskuterar vinstdrivande vård brukar jag tänka i klasstermer. Typ, ”i vems intresse görs den här reformen?”. Ett aktuellt exempel är underlättandet av möjligheten för läkare som går på den nationella taxan att sälja sina verksamheter (och rätten att alltid få betalt för vad man gör från landstinget) till sina barn eller kollegor. I vems intresse gör man en sådan reform? Är det för patienternas skull? För de anställda? Eller för att garantera möjligheten för en privat vårdentreprenör att få utkomst av sin vinstdrivande verksamhet? Tar man med intressen i en sådan analys hamnar ofta saker och ting i ett annat läge. Intresset ljuger ju aldrig.

    Allt detta är alltså enligt den klassdefinition som jag har internaliserat. Med en definition som säger att en person med f-skattsedel är företagare och att företagare är kapitalister hamnar man i andra slutsatser. Men det är alltså en annan definition än den jag ansluter mig till.

    Det blev visst lite långt, men så var det inte heller någon enkel fråga du kom med.

  3. Hanna Says:

    Intressanta funderingar 🙂

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: