Om tvång och erbjudanden

Nyheten att Örebro läns landsting tvingar sjuksköterskor till slavkontrakt under tre års tid under hotet om kraftiga böter eller skadestånd måste vara sommarens främsta exempel på vinklad nyhetsrapportering. Konstruktionen framställs ensidigt som ”märklig” eller ”avvikande”.

Senare har det framgått att ”tvånget” egentligen inte är något tvång, utan ett frivilligt avtal som tecknas mellan den anställde och landstinget. Ingen tvingas skriva under.

Det har också visat sig att fenomenet inte är något unikt för Örebro läns landsting, utan att det förekommer också i andra delar av landet.

Att detta ”slavkontrakt” i grunden handlar om att sjuksköterskan får läsa in en specialistutbildning på universitetsnivå med bibehållen lön från landstinget är en annan detalj som inte lyfts fram särskilt tydligt.

En liten jämförelse kan vara på sin plats. Vi tänker oss att personerna A och B är sjuksköterskor. A jobbar i landstinget, B har inget jobb. Bägge två bestämmer sig för att gå en fördjupande specialistutbildning på universitetet. Person A får lön under utbildningstiden och dessutom löfte om jobb under tre års tid efter det att utbildningen är avslutad. Person B får ta studielån och har inte några garantier att få jobb efter utbildningen.

Jag har själv gått en obetald grundutbildning och hade varit otroligt tacksam om någon hade velat betala uppehälle under utbildningstiden. En garanti om jobb i minst tre år efter utbildningen vore en lyx som de flesta studenter bara kan drömma om.

Alltså: arbetsgivaren erbjuder sig att betala en vidareutbildning för sina anställda. Det enda motkravet är att den anställde förbinder sig att jobba kvar i företaget under åtminstone tre års tid efter avslutad utbildning – om det inte föreligger särskilda skäl att avsluta tjänsten. Efter kontraktstiden har den anställde alltså fått en betald utbildning och dessutom tre års yrkeserfarenhet av landstinget som han eller hon kan använda efter eget tycke.

Jag förstår inte varför media ensidigt väljer att framställa detta som något negativt. Det är som om landstinget, och särskild den socialdemokratiska landstingsledningen, alltid ska framställas i negativ dager. Det målet står tydligen över alla pressetiska regler om saklig och opartisk nyhetsrapportering.

I grunden handlar därför den här ”nyheten” om något mycket mer och mycket allvarligare än innehållet i kontrakt som tecknas mellan sjuksköterskor och landsting. Det handlar om att vi har en nyhetsrapportering som är ensidig och vinklad. Att målet om saklighet och opartiskhet i rapporteringen har ersatts med ett annat mål som går ut på att få socialdemokratiskt styrda landsting att framstå i så dålig dager som möjligt. Och på ledarsidan späs bilden på med misstänkliggöranden och fortsatt snedvridning till landstingets nackdel.

Man får en konstig känsla i magen när man betänker att något sådant kan förekomma i ett land som räknar sig till den fria delen av världen. Man vill ju gärna tro att den vinklade nyhetsrapporteringen var något som försvann med det forna öst. Dessvärre verkar det som den lever och frodas. Och ingen verkar göra något åt saken. Eller ännu värre: det går inte att göra något åt saken. Det kan jag skriva eftersom jag har försökt. De pressetiska reglerna är en dålig ursäkt vars enda funktion i dagsläget är att blåsa upp journalistikens självbild med ett sådant tryck att den håller sig så långt över marknivån att inga jämförelser mellan princip och praktik blir möjliga.

Annonser

Ett svar to “Om tvång och erbjudanden”

  1. ghe005 Says:

    jag hade med glädje sagt ja till betald vidareutb. Dessutom tackat ja till att få jobb i tre år. När jag var färdig syster fanns det inga fasta tjänster att söka, bara osäkra vikariat.

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: