Om kunskaper

Kunskaper – det samlade vetandet. Eller en samlingsbeteckning på olika typer av vetande. Kunskapande – det att skapa kunskap. Kunskapens produktionsprocess. Det finns många aspekter att lägga på detta för många ganska självklara och entydiga begrepp.

Alltför sent kom jag i kontakt med Blooms taxonomi för lärandemål (som formulerades 1956). Det är en tydliggörande och smått genialisk indelning av olika nivåer av lärande. Jag har själv prövat att tillämpa modellen vid bedömningar av c-uppsatser, tentor och inlämningsuppgifter och tycker den är utomordentligt användbar. Den tydliggör och motiverar skillnader i kvalitet. Med modellen som grund kan man bedöma och värdera inte bara texter, utan också tankeförmåga (tankedjup?), analytisk förmåga och förmåga att tänka teoretiskt.

Taxonomin bygger på följande nivåer:
1. Faktakunskaper – att komma ihåg. Repetera någon annans definition av en princip. Exempel: ”Blooms kunskapstaxonomi bygger på följande nivåer…”
2. Förståelse – att förstå och kunna återge med egna ord. Förklara principen genom exempel på dess användning inom andra områden. Exempel: ”Blooms kunskapstaxonomi är ett sätt att dela in kunskap i olika nivåer”.
3. Tillämpning – att använda i den aktuella kontexten. Personligen använda principen på procedurer i verkliga situationer. Exempel: Blooms taxonomi kan också användas till att värdera tankeförmåga (tankedjup?), analytisk förmåga och förmåga att tänka teoretiskt.
4. Analys – att ta isär i komponenter för att förstå strukturen. Kan separera fakta från antaganden i principer. Exempel: ”När en student i en genomgång av tidigare forskning nöjer sig med att referera och sammanfatta vad andra forskare har skrivit om det aktuella forskningsområdet så befinner sig texten på en ganska basal nivå i Blooms taxonomi. Även om sammanställningen leder fram till ett sammanfattande schema där olika vetenskapliga källor positioneras i relation till varandra kvarstår arbetet att genomföra själva analysen, nämligen att identifiera inte bara källorna utan också de beståndsdelar vars sammansättningar definierar de klassificerade källorna. Alltså att kunna svara på frågan vad det är som gör att en viss källa hamnar i en viss kategori.”
5. Syntes – att sammanställa nya mönster och strukturer. Att kombinera ett antal principer till en ny fungerande strategi. Exempel. ”Genom att omformulera Blooms taxonomi, som ursprungligen handlar om lärandemål i undervisningskontexter, till att i en vidare bemärkelse handla om kvalitetsnivåer på dels kunskap, dels kunskapens agenter (den som besitter eller anser sig besitta kunskap på en viss nivå) kan modellen användas på fler och andra områden än vid bedömningar av elev- och studentarbeten. Den blir inte bara en bedömningsmodell vid betygssättning, utan därtill ett instrument för att kunna klassificera teorier och ideologier, lika väl som teoretiker och ideologer.”
6. Värdering – att bedöma genom kriterier. Att kunna bedöma användningen av den nya strategin. Exempel: ”Att utvidga användningsområdet för Blooms taxonomi på det här sättet innebär ett ifrågasättande av principen om värderelativism. Om taxonomin kan användas till att bedöma och värdera ideologer blir argumentet ”jo, men i den här frågan har vi helt enkelt olika uppfattning” otillräckligt. Plötsligt räcker det inte att nöja sig med att meningsmotståndare har olika uppfattningar, utan det känns också angeläget att undersöka om dessa olika uppfattningar (eller olika slutsatser eller olika ståndpunkter) beror på att den ena uppfattningen är mer rudimentär än den andra. Alltså att den ena befinner sig längre ner på kunskapskvalitetsskalan än den andra. Därmed blir det svårare för mer ideologiskt inriktade debattörer att dölja sin grundhet och oskicklighet genom grovhuggna förenklingar och fula debattknep. Det blir också möjligt att göra mer sakliga bedömningar av debatter och liknande. Med en taxonomi för kvalitetsindelning av politiska inlägg, till exempel, reduceras godtycket och relativismen när frågor av typen ”vem vann debatten” ska avgöras. Enligt taxonomin vinner den som har störst intentionsdjup. Detta är något annat än de nu tillämpade principerna som snarare går ut på att mäta vem som går hem bäst hos publiken – oavsett varför den gör det. Likaså innebär en sådan taxonomi att politiska förslag och även ideologier kan bedömas och värderas enligt en opartisk och saklig skalmodell. Det skulle bli möjligt att komma fram till slutsatser som till exempel ”nyliberalismen är sämre än konservatismen” eller ”kristendomen – enligt uttolkning X – håller lägre kvalitet än hinduismen enligt uttolkning Z”. Faran med en breddning och utökning av Blooms taxonomi på det här sättet är att den riskerar att underblåsa kunskapstotalitarism i meningen ståndpunkter som diskvalificerar lägre kvalitetsnivåer av kunskap till förmån för högre och – i förlängningen – börjar värdera människor i termer av var de hamnar på en kvalitetsskala av den här typen. I den meningen strider en sådan utökning av taxonomin mot principen om alla människors lika värde.”

Annonser

%d bloggare gillar detta: