Om individualism – introduktion

Okej, tillbaks till den ursprungliga dagordningen. Friheten har jag betat av. Nu har turen kommit till individualismen.

Vad är en individ?
Vad är förutsättningen för en individ?

Det är ett par centrala frågeställningar som behöver hanteras för den som vill säga något om individualismen. Ofta slarvas det med begreppsinnebörden. Alltför ofta har diskussioner om individualism präglats av att kombattanterna talar förbi varandra – därför att de har olika individbegrepp.

Om individen har det skrivits massor. Många är distinktionerna som har använts för att reda ut begreppet. Det är jag, överjag, sublimering och allt som hör psykoanalysen till. Mead talade om I och Me och den generaliserade andre. Till detta kommer varianter som individualitet och individuell.

Begreppet individualism är dessutom politiskt laddat och har, liksom frihetsbegreppet, olika innebörder beroende på ideologisk referensram. Förenklat kanske man kan säga att högerinnebörden ställer sig bakom ett atomistiskt individbegrepp. Individen definieras som individ i-sig, uppdelad och åtskild från andra individer och från samhället. Samhället, å andra sidan, betraktas som ett överindividuellt, nödvändigt ont, som fria individer har ingått i på någon slags kontrakts-vis för att nå de komparativa fördelar som detta kollektiva projekt kan bidra med. Men bara så länge det gagnar individen och inte kränker hennes rättigheter.

Vänsterinnebörden är annorlunda, och brukar inte föras fram så ofta i debatten. Det kan bero på att den är mer komplex och inte låter sig förklaras så enkelt. Det kan vara så att vissa företrädare för vänstern ibland inte har satt sig in i det socialistiska individbegreppet ordentligt. Istället för att argumentera för ett alternativt individbegrepp till det liberala tenderar vissa vänsteranhängare att argumentera mot individualism och för kollektivism, vilket naturligtvis är en förvanskning. Utgångspunkten för det vänsterorienterade individbegreppet är att individen definieras och bekräftas i relation till andra individer. En stark individualitet förutsätter kontinuerlig bekräftelse från en social omgivning där individen bejakas. En socialistisk utgångspunkt betraktar inte kollektivet som ett hot mot individen, utan som en förutsättning för individen.

Annonser

%d bloggare gillar detta: