Mellanspel om rubriker

Idag kan man läsa följande rubrik i Nerikes Allehanda:

”Stor skillnad mellan Örebros barnavårdscentraler – de i invandrarområden har det jobbigast”

Invandrarområden? Jobbigast?

Invandrarområden är alltså jobbigast. Invandrare. Jobbiga.

Vad är de frågan om, undrar jag? Har Allehanda outsorcat rubriksättningen till Sverigedemokraternas partihögkvarter eller vad?

Artikeln handlar om att arbetsbelastningen är högre i områden med stor andel inskrivna nyfödda. Som exempel nämns Adolfsbergs vårdcentral, som hör till dem med störst andel så kallade ”förstföderskor”. Är Adolfsberg ett invandrarområde?

Läser man artikeln står det ingenting om invandrarområden. Inte heller om att det skulle vara ”jobbigt”. Det enda jag hittar är citatet ”Arbetet blir ju tyngre när det föds fler i området”, apropå situationen i Adolfsberg.

I en annan artikel på samma sida säger Hans Maltén, primärvårdschef, att ”vi försöker ordna förstärkning till de områden där sjuksköterskorna inte räcker till. Dessa områden är bland annat de invandrartäta.” Det kan tyckas vara en hårfin skillnad mellan ”bland annat invandrartäta områden” och ”invandrarområden”, men skillnaden finns och är nog så viktig. ”Invandrarområde” handlar om att ge ett område ett namn och ett epitet. En egenskap. Man kan exemplifiera med det forntida begreppet ”negerslav”. Som Marx uttryckte det: ”En neger är en neger. Först under bestämda förhållanden blir negern en slav”. Eller begreppet ”dövstum”, som länge var benämningen på människor med dövhet, oavsett om de var stumma eller inte. Samma sak är det med ”invandrarområden”. Vad är det för plats? Bor det bara invandrare där? Har sådana områden särskilda egenskaper? (”jobbiga”). Beror det på invandrarna eller på något annat? Att det rådde social misär i Hitlertysklands judeghetton var väl knappast judarnas fel, eller?

Nej, saker ska kallas vid deras rätta namn. Ett område är ett område. Rent statistiskt kan det karaktäriseras med hjälp av olika mått. Andel personer äldre än 65 år, andel barn under 5 år, andel ensamhushåll, andel socialbidragstagare, andel arbetslösa, andel personer födda utomlands, andel personer med ena eller båda föräldrarna födda utomlands, andel invånare med årsinkomst över en halv miljon om året och så vidare. Med den här typen av mått går det att fånga karaktäristiken hos ett område. I sjukvårdshänseende kan värdena på dessa mått användas till att räkna ut en lämplig storlek på vilken resurs som krävs till områdets vårdcentral. Föds det fler barn behövs en större barnavårdsresurs, bor det fler äldre i området behövs större äldrevårdsresurser och om området domineras av yrkesverksamma, friska personer kan man förmoda att behoven av primärvård inte är lika stora. I den meningen är det intressant, sjukvårdspolitiskt, vilka egenskaper ett område har. Andelen invandrare är ett indirekt mått i sammanhanget. Visserligen vet vi att människor födda utomlands i genomsnitt mår sämre och har sämre ekonomi än människor födda i Sverige, men det innebär inte att varje utlandsfödd mår sämre än varje svenskfödd. Inte heller att områden med hög invandrartäthet med nödvändighet kräver större barnavårdsresurser. Adolfsberg, till exempel, har många nyfödda men inte så många utlandsfödda. Vad ska vi kalla det för? Bebisområde? Ja, varför inte. ”Örebros bebisområden upplevs som jobbiga”. Eller vad sägs om pensionärsområden? Barnfamiljsghetton? Överklasslummen? Det hörs vad tokigt det blir.

Artikeln är ännu ett exempel i raden på nyheter där rubriken inte stämmer överens med innehållet. I det här fallet är rubriken dessutom direkt missvisande. Den konstruerar nya samband – istället för andel nyfödda väljer rubriksättaren att skriva ”invandrarområden”, som om det var invandringen som ligger bakom den ”jobbiga” situationen. Varför väljer någon att lägga den betoningen?

Rubriken legitimerar begrepp som ”invandrarområden”. Den spär på fördomen att den typen av områden skulle vara ”jobbiga”, utan att närmare precisera vad som är jobbigt, hur det är jobbigt eller varför det är jobbigt. Jag menar att rubriken på detta sätt underblåser rasism.

Den här typen av missöden brukar förklaras med att rubrikerna sätts på tryckeriet och att artikelförfattarna inte har någonting med rubrikerna att göra. Men när diskrepansen blir så här tydlig väcks frågan om det är en sund ordning. Borde inte rubriken formuleras av den som har skrivit artikeln? Eller åtminstone av någon som läst den? Det kan inte vara bra för en tidnings rykte när man lägger ut ansvaret för rubriksättningen på en slarvig person med fördomar om invandrare.

Annonser

Ett svar to “Mellanspel om rubriker”

  1. Gunnel Says:

    Vad ska man kalla området i t ex Adolsberg när den lilla bebisen blir större- Örebros mest förskolekrävande område? sedan mest skolkrävande område? Med utbrända dagisfröknar o lärare som har det sååååå tungt. Ibland kan man fundera ? hur är den perfekta vårdtagaren eleven osv… Det kanske kan bedrivas verksamheter utan att ha varken pat eller elever…

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: