Om de mänskliga rättigheterna

Ola Ström återkommer ofta till den amerikanska självständighetsförklaringen och framhäver den gärna som ”ett av de vackraste politiska dokument som världen skådat”. I det föregående inlägget gjorde jag en del påpekanden om otidsenliga skavanker i detta vackra dokument och argumenterade för justeringar som skulle landa i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Det dokumentet tycker jag är betydligt vackrare – i politisk mening – än den extremt historiskt kontextbundna självständighetsförklaringen. Det skulle vara intressant att höra vad Ola Ström tycker. Är självständighetsförklaringen vackrare än de mänskliga rättigheterna?

Och – om de mänskliga rättigheterna är ett vackert dokument – hur väl rimmar det med uppfattningen att USA är världens bästa och friaste land? Bara för att ett land skriver under en uppsättning vackra deklarationer behöver det tydligen inte betyda att man lever upp till dem. Några exempel:

Artikel 3: Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

Hur väl stämmer detta överens med förekomsten av dödsstraff, terrorbombningar av civila eller inrättandet av en situation i ett annat land som innebär dagliga attentat med civila dödsoffer?

Artikel 5: Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Att USA har tillämpat tortyr i sina förhör av krigsfångar är ingen hemlighet. Inte heller att det förekommer omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning inom det egna landets gränser. TV-programmet COPS visar ogenerat upp kränkningar och brott mot denna artikel på bästa sändningstid.

Artikel 9: Ingen får godtyckligt anhållas, hållas fängslad eller landsförvisas.

Guantanamo.

Artikel 12: Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.

Med de undantagslagar som Bush-administrationen införde för att underlätta ”kriget mot terrorismen” har denna rättighet helt åsidosatts. Nu råder en situation som inte är helt olik den som rådde i Tyskland under 30-talet, där liknande argument framfördes som stöd för en hel rad med undantagslagar som stred mot dagens mänskliga rättigheter.

Fortsätter man läsa i deklarationen om mänskliga rättigheter och jämför med USA:s faktiska agerande slås man av det uppenbara glappet som råder mellan ord och handling. Det är lätt att tala om vackra dokument och att bedöma en stat efter vilka dokument den har ställt sig bakom. Många diktaturer har beskrivits med vackra formuleringar. Men det är inte formuleringarna, utan den praktiska handlingen, som visar vad som är vackert och inte.

Annonser

%d bloggare gillar detta: