Biologiska faktum

Det här var svårt. Hur ska man inleda en kommentar till utspelet av bland andra Alf Svensson och Torbjörn Fälldin som hävdar att ”Det är ett biologiskt faktum att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion”?

 

Okej, vi skippar inledningen. Några reflektioner.

1. Synen på äktenskapet som en institution som syftar till reproduktion känns lite medeltid. I Sverige var det ganska länge sedan kärleken infördes som en ny aspekt i sammanhanget. Utan att ha några vetenskapliga belägg vill jag framhålla plausibiliteten i följande hypotes: år 2007 är det vanligare att människor gifter sig därför att de älskar varandra än därför att de vill reproducera sig.

2. Oavsett hur vanligt det är att gifta sig av kärlek skulle det räcka med ett enda sådant äktenskap för att påståendet att reproduktionssyftet är ett biologiskt faktum falsifieras. I alla fall om man använder Karl Poppers sanningskriterium.

3. Äktenskapet är en social institution, inte en biologisk. Det är nog ingen överdrift att betrakta äktenskap är något av det mest sociala som finns. Särskilt tydligt blir detta genom äktenskapsceremonins rituella karaktär. Det kan också beskrivas som en överenskommelse eller ett avtal om att de parter som ingår äktenskap förbinder sig att hålla ihop och vara varandra trogna livet ut. Avtal måste nog betraktas som sociala ting, inte biologiska.

4. Studerar man äktenskapsförordets konstruktion framstår äktenskapet som en juridisk produkt.

5. Hur är det förresten med äktenskap mellan man och kvinna där dessa inte kan eller vill få barn? Vilken biologisk mekanism ser till att upplösa sådana avarter?

6. En följdfråga: Ska sterila personer få gifta sig?

7. Vad gäller för gifta personer som steriliserar sig?

8. Och hur är det med kvinnor som passerat klimakteriet? Eller män som blivit impotenta? Inga barn där, inte. Således inte heller några äktenskap.

9. Om ett heterosexuellt par gifter sig och adopterar barn så är inte avkomman resultatet av några ”biologiska” lagar. Därför borde det, enligt samma logik, vara förbjudet också med adoptioner.

10. Provrörsbefruktning förutsätter också det medverkan av minst en tredje part. Usch och fy.

11. Kan en transsexuell man få gifta sig med en transsexuell kvinna?

12. Får en homosexuell man gifta sig med en transsexuell kvinna?

13. Får en homosexuell kvinna gifta sig med en transsexuell man?

14. Jag är gift, men inte i kyrkan. Med vilken rätt kan kyrkan och religionen göra sin egen förståelse av äktenskapet till den enda rätta förståelsen?

15. Hur kan någon utifrån en kyrklig eller religiös utgångspunkt betrakta äktenskapet som något i grunden biologiskt?

16. Följdfråga till detta sista: någon som har hört en präst säga något om biologi eller reproduktion under ett bröllop?

Detta om sakfrågan. Sedan kan inlägget ge upphov till en del andra funderingar:

         Det finns tydligen ingen gräns för hur korkat ett debattinlägg kan vara och ändå bli publicerat.

         Lång politisk erfarenhet behöver inte betyda att man har lärt sig att argumentera. Snarare verkar det, åtminstone i vissa fall, främja en självrefererande debatteknik. ”Påståendet stämmer därför att det är jag som har yttrat det”, typ.

         Fortfarande lär det dröja innan rationalitet, saklighet och konsistens blir tongivande attribut för den politiska debattformen. Snarare framstår den här sortens politiska uttryck som fredade zoner för total relativism. ”Anything goes”, som Paul Feyerabend uttryckte det.

Eller som en av Feyerabends böcker lite målande tituleras: ”Farewell to Reason”.

Mer orkar jag nog inte skriva i detta ämne. Man blir bara så trött.

Annonser

%d bloggare gillar detta: