Nya luckor

Det är ett tacksamt jobb att kommentera Ola Ströms betraktelser. Som att följa en mall: hitta luckan och förklara hela sammanhanget, inte bara den begräsade aspekt som Ström valt att lyfta fram.

Den här gången handlar det om hushållens sparande. Ola tycker att vi sparar för lite här i Sverige och jämför med italienarna, som lever i en fattig stat och som har betydligt större besparingar än vad svenskarna har.

Just det, Ola. Kanske just därför! I ett samhälle som inte kan garantera invånarna trygghet måste var och en bygga upp ett eget trygghetssystem i form av privata besparingar. Den som lyckas spara undan mest är tryggast. Händer det något kan det innebära att hela besparingen ryker. Som när kompisens faster från Chile hade sparat undan ett stort belopp för att kunna resa till sina svenska släktingar och leva livet på ålderns höst, men som kort innan avresan råkar ut för en olycka med en buss och blir liggandes på sjukhuset. Hennes sjukvårdskostnader slukade hela förmögenheten.  

I ett dåligt välfärdssamhälle blir privata besparingar en nödvändighet och den enda tryggheten för individen. Med en orättvis resursfördelning blir också välfärden och tryggheten orättvist fördelad. Den som har ett låglönejobb eller den som inte har något jobb alls har inte heller några förutsättningar att spara undan pengar och hamnar därför utanför välfärden helt och hållet. Sådan är verkligheten för en betydande andel amerikaner.

I Sverige har vi en väl utbyggd välfärd. Alla har rätt till en god sjukvård, oavsett förmögenheter eller inkomster. Skolan är kostnadsfri. Äldrevården fördelas efter behov och håller låga avgifter. Här måste vi inte samla på oss privata förmögenheter för att klara oss. Därför gör vi det inte heller.

Att det nu ser ut som det gör betyder inte att svenskarna är fattigare än italienarna, vilket skulle vara Ola Ströms och skattebetalarnas förenings poäng. Det kan lika gärna betyda att vi är rikare. Vi har en bättre och mer rättvis välfärd. Vi lever i ett tryggare samhälle. Medborgarna behöver inte oroa sig för att deras besparingar ska gå åt till plötsliga sjukvårdskostnader eller skolavgifter. För de flesta innebär denna trygghet också frihet.

Problemet med den ökande andelen SMS-lån och skuldsatta människor är en tragik som har helt andra orsaker än vilket välfärdssystem vi har. Att försöka förklara detta fenomen med att vi har för mycket trygghet är ett typiskt borgerligt argument vars syfte egentligen bara är att legitimera den välfärdsslakt som nu är på gång.

Detta var nu bara en av luckorna i Ströms förenklade och förledande omvärldsbeskrivning. En annan lucka, eller kanske snarare verklighetsrevision, blottläggs i beskrivningen av regeringens så kallade jobbpolitik som ska gynna lågavlönade och bryta utanförskapet, men som i själva verket har precis motsatt effekt. Ungdomsarbetslösheten har inte minskat, utan stigit, samtidigt som den sammanlagda effekten av regeringens politik har lett och fortsätter leda till ökade klyftor. Vad vi ser är en enorm omfördelning av resurser från hushåll med låga inkomster till hushåll med höga inkomster. Att fortfarande försöka få detta att se ut som någon slags rättvisereform är inte bara ohederligt – det är rentav korkat.

Annonser

%d bloggare gillar detta: