Ickepolitikens politik

Det hör inte precis till ovanligheterna att politiska utspel från landstingsoppositionen inriktar sig på förslag som redan är i röret. Som oppositionspolitiker har man full insyn i de politiska diskussionerna och i de projekt som planeras och genomförs i landstinget. Genom att tidigt i processen skriva motioner, debattartiklar eller interpellationer om sådant som redan är på gång kan man på ett enkelt och bekvämt sätt verka framsynt och pådrivande när man egentligen inte är det.

 

Man kan fråga sig om Kent Persson själv hade kommit på idén om kvällsöppet på vårdcentralerna om han inte hade deltagit i de diskussioner som redan förs om hur tillgängligheten kan förbättras i primärvården.

 

Likaså kan man undra hur oppositionspartierna tänker när de i en motion föreslår att landstingets handikappolitiska program ska utvärderas och att erfarenheterna ska ligga till grund för ett nytt program. Som handikappolitiskt aktiv kan jag tycka att detta är en outtalad självklarhet. För en utomstående kan det verka som om oppositionspartierna är den pådrivande kraften i detta arbete.

 

Lite får man bilden av oppositionen som förståsigpåaren som står bredvid och ger hantverkaren ibland självklara, ibland ogenomtänkta tips på hur jobbet ska göras.

 

Det är den här sortens utspel som gör att det vardagspolitiska arbetet ibland kan kännas otacksamt. Som majoritetsföreträdare är man med och driver på utvecklingen, pratar med verksamhetsföreträdare och medborgare, testar idéer, förankrar förslag, tar fram program och underlag och förhandlar med andra politiska partier. Det mesta av det här arbetet äger rum i beredningar och nämnder och utförs av fritidspolitiker. Ganska sällan ser man till oppositionens främsta företrädare i den här sortens sammanhang. Därför kan man tycka det är lite synd när ett mullrande oppositionsråd tar åt sig äran av ett arbete som många andra, betydligt mer anonyma men hårt arbetande beredningsledamöter driver på i det tysta.

 

För att avsluta med något positivt vill jag ändå berömma Kent Persson för bedriften att skriva en debattartikel som inte enbart handlar om mångfald och konkurrens. Kanske är det så, att ju mer man lär sig om landstingspolitik desto mindre relevant blir talet om privatiseringar och utförsäljningar.

Annonser

%d bloggare gillar detta: