Om nedläggningen av ALI

Knappt hinner den borgerliga regeringen tillträda innan man fattar beslut om en snabb avrättning av landets arbetslivsforskning genom nedläggningen av arbetslivsinstitutet. Sedan detta blev känt har jag funderat på hur jag ska reagera. De flesta känner sig kanske inte så väldigt berörda av att en massa forskare blir av med sina jobb. Men det handlar också om vad dessa forskare gör – vilken typ av kunskap de producerar och till vad man kan använda kunskapen.

Marianne Törner sammanfattar det hela på ett bra sätt, tycker jag.

Och för att formulera min egen slutsats:

Det råder ingen tvekan om att nedläggningen av arbetslivsinstitutet är politisk. Vad vi nu ser är hur en ny högerregering utnyttjar möjligheten att rycka undan mattan för obekväm kunskapsproduktion. Förmodligen kommer vi att få se fler exempel på små, radikala steg mot ett mer borgerligt samhälle. Vart och ett av dessa kommer att stöta på protester från dem som drabbas, men den stora massan känner sig inte berörd. Inte förrän summan av alla förändringar till slut ställer varje medborgare inför fullbordat faktum, nämligen att en total samhällsomvandling har ägt rum.

Annonser

%d bloggare gillar detta: