Privatiseringsfetischism

Fetischism handlar om att tillskriva något egenskaper som det inte har.

Ett av de främsta målen med borgarnas sjukvårdspolitik är att privatisera. Genom privatiseringar menar borgarna att vården kan förbättras i flera olika avseenden.

Vid närmare granskning visar det sig emellertid att relationen mellan privatiseringen och de egenskaper borgarna tillskriver denna privatisering är tillfällig snarare än nödvändig.

Så här säger borgarna:

– Privatiseringar leder till effektivitet, valfrihet, kvalitet och nytänkande.
– Privatiseringar är det enda som leder till detta.

Undersöker man hur det ser ut i verkligheten ligger det närmare tillhands att anta följande:

– Privatiseringar kan, men behöver inte leda till effektivitet, valfrihet, kvalitet och nytänkande.
– Privatiseringar kan också motverka effektivitet, valfrihet, kvalitet och nytänkande.
– Det finns många olika sätt att uppnå dessa egenskaper.

Effektivitet handlar om att producera mer till samma kostnad eller lika mycket till en lägre kostnad. I en marknadsekonomi är det framförallt konkurrensen som hetsar producenterna att hela tiden hitta effektivare sätt att producera. Med låga produktionskostnader och hög produktivitet har man större möjligheter att överleva (förutsatt att det inte går ut över kvaliteten). Den verksamma mekanismen i detta är konkurrensen. Konkurrens är inte samma sak som privat. Man kan sälja ut sjukhus utan att det för den skull uppstår konkurrens i marknadsekonomisk mening. Resultatet blir i så fall ett privat oligopol eller i värsta fall monopol. Så ser det oftast ut inom sjukvårdssektorn. Och i valet mellan privata oligopol, som ju strävar efter vinst, och offentliga oligopol, som styrs av politiska målsättningar, är det ganska lätt att räkna ut vad som ger störst utdelning till skattebetalarna.

Valfriheten är en annan aspekt som brukar förknippas med privatiseringar. Men det finns ingenting som säger att privatiseringen i sig leder till mer valfrihet. Och vad menas med valfrihet? Vem är det som ska kunna välja vad? För länsmedborgaren i Lekeberg blir valfriheten inte större för att vårdcentralen är privat istället för offentlig. Tidigare kunde man bara välja offentlig vård. Nu kan man bara välja privat.

Kvalitet kan vara svårdefinierbart, men om det handlar om sådant som dödlighet, tillgänglighet och nöjdhet (som går att mäta) finns det ingenting som tyder på att landsting på privatiseringsstigen uppnår högre kvalitet än landsting som är mer försiktiga med privatiseringar. Jämför man Värmland och Örebro, som är likvärdiga landsting i många avseenden, visar erfarenheterna snarare på motsatsen. I Värmland, som under borgerlig ledning satt privatiseringarna högst upp på den politiska dagordningen, har kvalitén snarare försämrats med den borgerliga politiken.

Nytänkande är viktigt för vårdens utveckling. Det gäller att ta tillvara på personalens idéer och utvecklingssträvan. Frågan är dock om detta är enklare när man privatiserar? Tittar man på privata verksamheter finns det många exempel på engagerad personal, sann entreprenörskapsanda och nya idéer. Men det finns också exempel på det motsatta. Samma sak gäller offentlig verksamhet. Bara inom Örebro läns landsting finns en enorm variationsvidd. Vissa enheter är väldigt utvecklingsinriktade medan andra snarare är bakåtsträvande. Det verkar som om nytänkande beror på andra saker än på ägarformen. Privatiseringar kan, men behöver inte leda till nytänkande. Och nytänkande kan uppstå och stimuleras utan privatiseringar.

Sammantaget verkar det som att alla positiva egenskaper som borgarna tillskriver privatiseringar kan uppnås på andra sätt än genom utförsäljningar. Men jag måste tillstå att borgarnas intresse för privatiseringar är större än deras intresse för effektiviseringar och kvalitetshöjningar inom den offentliga vården. Det verkar som att det inte är privatiseringarnas effekter som är målet, utan snarare att det är privatiseringarna i sig som är intressanta.

Men vad är i så fall poängen med privatiseringar? Jo, det finns en nödvändig relation som inte omnämns i de borgerliga valprogrammen. Att privatisera leder inte med nödvändighet till effektivitet, valfrihet, kvalitet och nytänkande. Vad som däremot med nödvändighet följer av privatiseringar är uppkomsten och tillväxten av en privat vårdmarknad och privata vårdbolag. För dessa bolag utgör privatiseringspolitiken skillnaden mellan tillväxt och sotdöd. Ställer man borgarnas politik gentemot de privata vårdbolagens intressen blir logiken plötsligt mycket tydlig. För om det inte är av effektiviseringsskäl, inte av valfrihetsskäl, inte av kvalitetsskäl och inte av nytänkandeskäl som borgarna driver på i privatiseringsfrågan så framgår det med all önskvärd tydlighet att det är privata vårdbolagsskäl som ligger bakom. I Värmland, till exempel, där ekonomin körts i botten, tillgängligheten haltar och kvalitén urholkats, finns det trots allt en stor vinnare: Carema AB. Det är mot denna bakgrund som man som väljare bör granska och studera den borgerliga vårdpolitiken. Vems intresse är det man företräder? Har privatiseringar verkligen de egenskaper som borgarna påstår? Eller är det något annat man är ute efter?

Annonser

%d bloggare gillar detta: