Börshysteri

Idag gick börskurserna upp igen. Inte helt oväntat.

Vid den första nedgången i förra veckan gick en enig ekonomijournalistkår ut och rekommenderade småspararna att sälja sina aktier och fonder, förutsatt att de inte hade råd att förlora allting. Vem väljer att utsätta sig för risken att förlora allting?

Resultatet var väl inte så svårt att förutse. Massförsäljningar och en fortsatt nedgång. En inte alltför långsökt gissning är att proffsen passade på att handla under denna ”rea”.

Nu återställer sig nivåerna till det normala. Några har blivit stenrika på fluktuationerna. Andra har paniksålt. Kvällspressen frossar i aktietips (”bli en vinnare på aktiekaoset”).

De senaste åren har småspararna öst in pengar i aktiekarusellen i förhoppning om att få del av storföretagens vinster. Somliga lyckas, andra inte. Gemensamt för de flesta som satsar pengar – egna eller lånade – på aktier är den lätt eggande känslan i magen. Nervositet kanske man kan kalla det för. Eller oro. Att investera i fonder eller aktier innebär ett risktagande. Det gäller att hålla koll på kurserna. Inte satsa på fel fond/aktie. Inte sälja vid fel tillfälle. Hela tiden hålla koll på kursen. Hela tiden tänka på sitt lilla kapital.

Snart börjar kapitalet likna ett husdjur. Med internets hjälp kan man se hur det mår för stunden. Följa dess utveckling. Är man en riktig entusiast håller man sig uppdaterad med de senaste tipsen. Sprider äggen i flera korgar. Köper och säljer flera gånger om dagen. Göder kapitalet. Göder sin egen girighet.

Själv äger jag varken aktier eller fonder. Vad jag vet. Jag är inte helt säker på vart pensionspengarna hamnade. Dom där som vi skulle hålla på och välja med.
Skitsamma.

Jag räknar med att det inte kommer finnas så mycket kvar av den varan när jag går i pension. Pengar, alltså. Det sa jag till en ekonomisk rådgivare på banken en gång när vi var inne och skulle lägga om huslånen. Innan man är klar får man alltid frågan vilka sparformer man har och om man inte har funderat på att teckna pensionsförsäkring. Jag erinrar mig följande ordväxling:

– Äh, det är ingen idé att pensionsspara. När jag ska gå i pension har hela det ekonomiska systemet hunnit krascha för länge sedan.

– Vad negativ du är.

– Negativ? Jag är positiv.

Annonser

%d bloggare gillar detta: