Folk och politik

Folk i gemen verkar ha en rätt så ambivalent inställning till politik. Å ena sidan vill man ogärna bli förknippad med något specifikt politiskt parti. Å andra sidan har man gärna åsikter om det mesta.

Åsikterna utgår ofta från en bild tyckaren har fått från massmedia. Sedan kryddas det på efter egen smak tills bilden är komplett. Jag menar, ”man kan ju lägga ihop två och två”. Slutsatsen innefattar ofta en föreställning om beslutsfattare som inkompetenta och maktfullkomliga idioter.

Som förtroendevald blir man ofta måltavla i den här sortens diskussioner. Det beror på att man har positionerat sig. Jag har fått utstå mycket. Allt som alla socialdemokrater någonsin har gjort har jag fått stå till svars för. Inte bara politiska handlingar, kan tilläggas. Varje affär, varje personlig egenskap hos varje annan socialdemokrat och … ja, allt!

Mot den bakgrunden kan man förstå att människor tvekar innan de ger sig in i politiken. Paradoxalt nog finns denna tvekan också hos människor som brukar gå till angrepp på politiker. De vill angripa andra men är samtidigt väldigt rädda för att själva bli angripna.

Det finns, som jag ser det, tre strategier för att hantera den här sortens situationer.

1. Ta till orda och förklara sammanhangen. En fråga i taget. Låt inte tyckaren hoppa över till nästa fråga så fort det börjar bli seriöst. Visa att det inte är så enkelt som tyckaren har fått för sig, utan att det ofta finns flera olika aspekter man måste ta hänsyn till när man fattar politiska beslut. Medias sätt att vinkla information är en viktig sak att ta upp. De flesta bildar sin verklighetsuppfattning på beskrivningar som förmedlas via tidningen. Folk agerar utifrån föreställningen att media ger en välbalanserad bild av världsläget. Jag vet, det låter vansinnigt, men jag kan inte förklara det på något annat sätt.

2. Låg profil. Låt dem hållas. Njut av kaffet, groggen, maten eller vad det nu är för ursäkt man har för att umgås.

3. Angrepp. Ställ motfrågor. ”Jaha, och vad har du själv gjort för att förbättra världen?” eller ”Du som är så himla klok och insatt – hur kom det sig att inte du blev politiker?”

Nej, jag säger som Clintan: ”Opinions are like assholes. Everybody’s got one”

Annonser

%d bloggare gillar detta: