Fortfarande påstår moderaterna att man sänker skatterna mest för dem med lägst inkomster. Eller, ordagrant från hemsidan:
”Moderaterna är vår tids arbetarparti och vill ge fler människor större frihet och möjligheten att stå på egna ben. Vi vill att fler ska ha ett jobb. Därför vill vi sänka skatten för alla, men allra mest för de som tjänar lite och som därför behöver det bäst.”
Hur det blir i praktiken är ingen hemlighet. Fjärde steget av skattereduktion för arbetsinkomster ger 136 kronor i månaden för den som tjänar 16 000 och 349 kronor i månaden för den som tjänar 50 000. Ändå säger moderaterna att de med lägst inkomster får störst skattesänkning, eftersom de ”behöver det bäst”.
Vad man menar är alltså att låginkomsttagare får större procentuell skatteminskning än höginkomsttagare. Sju procent har låginkomsttagarna fått, medan personer som tjänar uppemot 60 000 kronor i månaden bara har fått 3,5 procent.
Kort uttryckt: mer procent, mindre i plånboken. I pengar räknat är det otvetydigt så att höginkomsttagarna har fått mest och de med lägst inkomster har fått minst. Allra minst har pensionärerna fått.
Om moderaterna menar allvar med att en större procentuell sänkning skulle vara något att ha väcker det ytterligare frågor.
Om sju procent är 136 kronor för låginkomsttagaren och 3,5 procent är 349 kronor för höginkomsttagaren – vem blir i så fall gladast? Moderaterna tror uppenbarligen att låginkomsttagaren är mest gynnad. Höginkomsttagaren får visserligen mer än dubbelt så mycket i plånboken, men som höginkomsttagare har varje ytterligare hundralapp ett lägre upplevt värde än vad som är fallet för låginkomsttagaren. En fattig blir glad för en hundralapp, men för att göra en rik nöjd får man lägga på ett par sedlar till.
Okej, denna nöjdhetsteori får stå för moderaterna. Jag tycker den är orättvis.
Å andra sidan – om låginkomsttagarna har fått större skattesänkningar – alltså om den större procentandelen ska räknas som ett värde – då borde det också märkas när skattesänkningen ska omsättas i mat, hyra och konsumtionsprodukter. Hur ska Reinfeldt fullfölja den logiken?
Större skattesänkning måste rimligen innebära större köpkraft. Ska låginkomsttagare kunna betala med procent? Ska Prix och Siba värdera hundralappar från låginkomsttagare högre än om de kommer från höginkomsttagare?
Nej, inte nog med att matematiken inte stämmer – i resonemanget ligger också en förlegad människosyn som säger att fattiga blir glada för lite medan rika måste få mycket för att bli nöjda. Det är inget annat än en omskrivning för uppfattningen att låginkomsttagare är mindre värda.
Och med den falska matematiken signalerar man dessutom att låginkomsttagare skulle vara mindre intelligenta. Låginkomsttagare har inte fått större skattesänkningar än höginkomsttagare. Inte på något sätt. Det är precis tvärt om.
Martins Blogg 